Att uppfylla sin dröm

Idag är var en bra dag. Jag fick reda på att jag hade sov morgon precis när jag skulle dra till skolan. Så jag stannade hemma och städade undan. Det kändes skönt att äntligen fått något gjort. Jag stack till skolan sen. Under förläsningen hörde jag att regnet började piska ner på taket. Jag kunde inte koncentrera mig. Inte på grund av att regnet störde utan att jag ville ut å dansa i regnet och jag inte ville missa att det regnar så mycket. Efter typ 5 minuter sa föreläsren att det var paus. Snacka om vad jag skyndade mig ut och stack ut i regnet och smög mig bort så ingen kunde se mig springandes ute i regnet. Det var seriöst den skönaste känslan på länge. Jag bara skrek i regnet å vad skönt å vad skönt och gjorde pirioterer. Sen så sprang jag in igen efter 2-3 minuter så jag inte skulle bli för blöt. Det slutade regna sen också.

Efter skolan så skyndade jag mig hem också för jag väntade nämligen två hoppstyltor ett för varje ben. En man kan hoppa två meter i luften och springa 40 km i timmen. Jag hade inte fått det då. Men jag skyndade mig och käka för jag skulle till gymmet. Jag vägde mig och jag vägde runt 69,5. Det kändes inte så bra men sen så har jag inte ätit mycket på två dar. Så då är det svårt att gå upp. Men jag ska äta mer imorgon hade jag tänkt. Jag har haft vila från gymmet eftersom jag har haft ont i halsen. Jag ökade vikter på 5 maskiner, snacka om utveckling säger jag. Fast det kommer en dag till jag inte ökar ofta. En dag som jag fruktar lite grann för jag tycker det är skoj att man går upp i vikt så snabbt och i styrka också. När jag har gått upp fem kilo till ska jag inte träna så ofta som nu så jag längtar till den dagen.

Efter gymmet så stack jag o kollade i affaren om ajg hade fått hoppstyltorna. Det hade jag fått. Jag stack hem och testade dem. Jag kunde inte komma upp utan stöd så jag kravlade några meter på asfaltet för att komma till en liten mur. Jag drog mig upp. Jag märkte hur svårt det va och om jag ramlade frammåt skulle jag slå i knäna väldigt hårt. Jag stack och köpte skydd sen så tog jag på mig styltorna igen och gick igen. Jag test ramlade framåt det var obehagligt men det kändes inget. Men jag fruktar den dan jag ramlar bakåt. Då slår jag mig väldigt hårt där bak och det vill jag inte. Så jag ska öva på att ramla bakåt här på en madrass så jag är väl förberedd när det händer på asfalt.

Hm ja det är princip det som har hänt idag. Jag är bara väldigt trött nu och det som jag städade imorse är tillbaks igen. Så jag ska städa igen nu sen lägga mig kanske vara lite social mot dem i korridoren.

Tack o hej örtpastej

Tja. Idag kommer jag skriva om likgiltighet för det är ett av mina största problem i min vardag. Jag har alltid varit mer eller mindre likgiltig. Jag kom aldrig ur det när jag var liten. Jag tror det var mycket därför vi fick den första datorn när jag var 8-9 år. Jag fastnade på direkten. Det blev ändå en timme om dan. Men med åren blev en timme två timmar och två timmar till flera timmar om dan. När jag sittar här nu behöver jag inte visa några känslor. Ni ser mig inte eller hör mig inte. Jag kan inte visa att jag är glad eller ledsen. Ni kan inte höra min glada eller ledsna röst. Så varför ska jag visa känslorna som jag har när ingen märker av dem. Jag satt ju mkt vid datorn som sagt å när jag inte satt vid datorn så blev jag som jag var när jag var vid datorn. Likgiltig. Jag kan säga att jag inte hade många vänner på den tiden eller någon annan tid sen senare tid. Datorn blev min bästa vän på direkten. O med tiden blev jag mer och mer likgiltig på grund av datorn. Jag kan säga att jag alltid har varit den tysta typen av mig. Allt är inte datorns fel. Det är en del av min personlighet. Men jag kan säga att det har gjort det svårare för mig att visa känslor. En annan sak e att jag blev oftast retad när jag var liten. Jag var extremt känslig och kunde gråta för det minsta lilla. Jag grät varje dag. Jag kunde inte fatta varför någon sa något elakt någon gång. Det gör jag egentligen inte nu heller. Men nu är jag inte lika känslig å nu säger nästan aldrig något elakt till mig längre. När jag blev tonåring då blev jag mest sårad väldigt oftast. Det fick mig till slut bli mer och mer bitter på saker och ting. Under gymnasiet dog min mormor som jag älskade jätte mkt. Jag vill säga det att jag inte kunde visa något eller känna något så mkt. Jag var ju ledsen men jag var inte djupt ledsen och jag kunde inte visa att jag var lessen. I med det kände det tungt för jag älskade min mormor och jag ville visa att jag var lessen men kunde inte. Det var bara en gång jag storgrät och inget mera. Min brossa kunde visa sin sorg

Det var först efter gymnasiet jag kände att jag var så likgiltig och jag ville göra något åt det. Jag kände också att jag hade slösat ovärderlig tid på datan. Jag ville ut i världen. Det gjrode jag också. Jag drog till Australien. Där fick jag massa vänner. Vänner som jag har kontakt med än idag mer eller mindre. Vänner som jag hoppas över hela mitt hjärta att jag träffar i framtiden. Det var i Australien allt vände. Jag blev mindre och mindre likgiltig. När jag kom hem igen blev allt sämre. Jag började fastna vid datorn igen. Allt blev nästan som innan. Mina vänner hade oftast jobb och det hade inte jag och jag blev rastlös. Jag fick jobb fast inte mycket. Livet kändes ganska tråkig faktiskt. Jag började plugga i lund. Mitt liv blev värre för jag fick inga nya vänner. Jag hade en vän från hemstan och han är en av de bästa människorna enligt mitt tycke. Men som sagt så hade jag bara han å ingen annan. Jag fick inga vänner i den nya klassen. Men det blev så konstig allt för jag fick massa nya kompisar i karlskrona där jag kommer ifrån. Jag var väldigt nära att flytta hem igen men det blev aldrig av. Jag flyttade istället till smålands nation här i lund. ALLT vände. Det blev genast mycket bättre. Jag började träna. Jag fick bättre kontakt med alla i klassen. Skolan blev också genast mycket roligare. Sen så kom sommaren för att jobba i norge. I norge gick allt snett. Det var många i min ålder som jobbade där. Men jag fick knappt bra kontakt med någon. Jag stack hem. Skolan började. Jag fick helt nya klasskamrater och allt blev mkt bättre än i våras. Jag började skriva bloggen. Jag var positiv och framåt. Det går framåt fortfarande men jag är inte så postiv. Jag känner mig mest uttråkad och likgiltig. Jag har blivit kräsen. Om jag får mer så vill jag ha mer. Som jag har sagt förut så är jag inte riktig nöjd med något. Oavsett hur bra jag än mår och hur roligt jag än har det så är jag aldrig nöjd. Innan satt jag mest vid datorn och hade inte mycket kompisar. Idag gör jag 10 gånger så mer än bara sitta vid datorn och jag har mer vänner än förut. Men jag är inte nöjd. Det känns som att jag saknar något. Jag har tänkt på det lite grann i veckan. I med det har jag blivit mer likgiltig igen. Jag känner att jag har ingen anledning att varken vara glad och lessen. Vist så har jag anledning att vara glad och det är jag men nu känns som att det är så ytligt på något sett. Inget själsligt utvecklande händer med mig och jag blir uttråkad. Det känns som att samma dag går om och om igen trots att det händer saker hela tiden. Det känns till och med som att jag inte får tid till att utvecklas för jag gör så mycket och hinner aldrig tänka.

Dem här tankarna har jag haft i någon veckas tid mer eller mindre. Det jag skriver nu har inte direkt koppling till mina mål. De påverkar inte kortsiktigt om jag går upp i kilo eller får massa nya nummer hela tiden. Men långsitkigt för om jag tänker så här hela tidne så kommer utvecklingen bli segare och segare och tillslut så sitter jag här hemma å inte gör något alls. Det är som om jag vore gå bak i utvecklingen.

Jag ser det som här. Livet har olika perioder. Just nu är jag i en period där utvecklingen stannar av lite men kommer öka igen väldigt snart. Så jag vet att jag inte kommer gå bak i utvecklingen. Jag är bara trög just nu och känner likgiltighet och anledningen till att jag skriver om det här e att jag måste kunna reflektera om min tankar om saker och ting. Varför jag just nu är likgiltig.

Jag tror att allt är en stor omväxling för mig. Jag vet att när som helst så är jag på fart igen. Kanske imorgon till och med.

Jag vet också att mitt liv är inte dystert det är bara jag som vill komma i gamla tankebanor och tro det.

Nu funderar jag på vad jag ska göra för att byta till nästa fas. Det är bara att vänta in och försök se allt positvit igen. Försöka visa alla vem jag egentligen är. Att jag är den dära glada å härliga killen som tycker om och göra udda men spännande saker. Och inte den dära tysta sega typen som inte säger så mycket.

Tack för denna stunden vi synes snart.

Nu är det första målets deadline ute. Jag misslyckades med 4 nummer kvar. Jag kan säga att jag fick ihop dem några dagar senare konstigt nog. Så jag känner ändå att jag lyckades. Men om man ska vara exakt så måste jag ändra målet så det blir lättare eftersom jag egentligen inte lyckades. Jag vill påpeka att att det var mest andra som frågade nummret så jag försökte inte så mkt faktiskt
Mål 1 ändras till: Jag ska få ihop 5 nummer till olika personer som jag har frågat själv om jag kan få deras nummer. Deadline är en månad från och med den 25 september.

Hur det går med de andra målen? Jag kan säga att mål 2 har gått väldigt bra faktiskt. Jag har gått upp ungefär 4 kilo på lite mer än 5 veckor och det är väldigt bra. Jag har verkligen kämpat för min vikt. Det är den jag har prioriterat mest av allt känns det som. Har till och med tagit träningen före vikten några dagar. Det är egentligen inte bra. Men det är inte så roligt att läsa en bok på engelska som man knappt förstå. Men jag ska försöka bli lite seriös med pluggandet också nu.
Nu till mål 3. Det ser absolut inte ljust ut alls just nu för tillfället. Det är precis oförändrat. Men jag vet inte. Det kan ju hända nåt som gör så jag får in dem pengarna på kontot. Jag ska ju börja bli lite mer seriösare med gyckleriet å så. Jag har också koll på min fonder men det går upp å ner där så jag vågar inte röra dem. Jag har också börjat skriva in mina kvitton på excel. Jag har bara inte orkat räkna på dem än. Men snart så kommer jag se över min budget.
Jag känner att jag behöver ett nytt mål som gör de andra målen lite effektivare. För jag känner nämligen att jag slösar för mkt tid på saker och ting som jag inte bör göra å då känner jag att jag måste göra något åt det.
Mål 4: Innan veckans slut ska jag ha gjort en en grundläggande planering på mina kommande aktiviter nästa månad.

Annars så finns det mycket annat och säga men har inte tid till allt nu. Det har hänt väldigt mycket den senaste veckan.  Lite för mycket att komma ihåg också. Men jag har börjat upptäcka vad mina egentlige problem är. Men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag känner mig mer komplicerad än alla andra. Att saker som jag inte kan göra kan alla andra göra hur lätt som helst. Jag har egentligen lössningen till mina problem men jag kan inte gå till handling och lösa det. Det är som om jag vore handlingsförlamat på något sätt. Det är därför jag har dem här målen för att försöka bli rörlig igen. Men det känns bara segt ibland och jag blir ibland väldigt frustrerad över det.
Nu ska jag sova.

Goder natter

Nu har jag haft en svacka i ett par dar. Jag mådde som sämst igår. Mycket på grund av att jag inte sa vad jag tyckte och tänkte om saker o ting å då fick jag sota för det i fredagskväll. Om ni läste förra inlägget så sa jag att man alltid ska säga vad man tycker o tänker. Men ibland är det väldigt mkt svårare att säga något. I mitt fall så gäller det kärlek. Så halva helgen blev förstört. Jag gjorde absolut ingenting igår. Det såg ut som värsta slagfältet i mitt rum. Men nu har jag återhämtat mig. Jag har inte heller mått bra i veckan. Jag har tänkt mycket på mina kärleksbekymmer men samtidigt försökt tänka på något annat men det har inte gått så bra. Jag vet inte hur man ska sluta tänka mycket. Det är svårt tycker jag och det verkar vara lätt för alla andra. Det kommer att bli lättare med tiden vet jag och det är bra tycker jag. Anledningen jag inte har skrivit på länge är för jag haft det dåligt denna vecka.

Det har inte hänt så jätte mycket heller. Det som har hänt bl.a. va att jag var i karlskrona och körde en eldshow o det gick bra. Jag fick 500 för det. Jag har varit på många aktiviteter med klasskamraterna. Jag har tränat väldigt mycket och varit mycket seriös än dem andra perioderna jag har tränat. Egentligen skulle jag träna både idag och igår men jag gjorde inte det på grund av min svacka. Jag har varit på massa möten också. Idag har jag cyklat TVÅ MIL med den nya enhjuling och jag har dansat folkdans. Det var intressant det med folkdansen för alla var gamla och då blev jag spänd å blyg. Men jag ska nog gå dit igen nästa söndag. Jag måste ju lära mig att bli mer avslappnad som sagt. Trots att denna veckan har varit min livs stressiga vecka så har jag inte utvecklats så mycket på det personliga planet. Jag har bara blivit mer aktiv av mig å det är i för sig bra. Nu denna har jag en känsla av att jag kommer utvecklas på det personliga planet lite mera nu när jag har kommit ur min svacka.

Mina mål har jag inte uppnåt än men det går frammåt. Jag har fått ihop 3 nummer och det beryder att jag måste få 7 nummer på tre dagar och då lyckas jag. Det blir svårt men det kan gå. Om jag misslyckas så är det inte hela världen och jag har nått en bit på vägen å det duger. Om jag misslyckas ska jag sätta en enklare mål. Kanske 10 nummer på två månader vem vet vem vet. Jag har också gått upp ett par kilo. Kanske 2-3 kilo på en månad och det ser väldigt ljust ut då. Det som ser minst ljusast ut är det med pengarna. Har bara fått in en 500 denna månad och jag skulle egentligen få in 30000 så men det kan gå nästa månad. ALLT ÄR MÖJLIGT.

Ha en finfin dag

Nu har jag inte skrivit på länge så jag kände att det var tid för att skriva lite nu. Under de senaste dagarna hade det hänt ganska lite men väldigt mycket. Jag fick min enhjuling i fredags. Uppropet va också så jag träffade alla mina nya klasskamret. De var väldigt trevliga. Jag är fadder för internationella studenter som kommer till Lund. Det är 4 faddrar till 30 studenter från många olika länder. I fredags träffade jag de flesta av dem på cafe Ariman. Jag var väldigt nervös men det var kul. De var väldigt trevliga och jag lyckades charma en å annan italienare o fransyskor. Senare på kvällen så träffade jag några av mina kurskamrater på nationsklubb och dansade loss i ett par timmar. Det var jätteskoj.

Jag har varit på ett en intervju för ett bemanningsföretag för studenter. Det gick inte bra. Jag var alldeles för ärlig. Ja sa att jag inte trivdes på jobb liknande fabriksjobb. Lite senare under intervjun sa jag att jag fungerar bäst när jag trivs på jobben. På grund av det så fick jag inte just det jobbet och jag fick inte heller jobb som kassapersonal men det var bara för att jag inte hade någon erfarenhet av liknande jobb. Jag tycker att det är ett stort misstag av dem att de tänkte så. Jag mailade dem precis och sa vad jag tyckte. Jag vill säga till er alla att man ska alltid ska vara mer eller mindre ärlig och man ska aldrig ljuga om saker och ting. Man ska vara sig själv och vara stolt över det man tycker och tänker och man ska inte skämmas. Man ska inte heller göra saker som man egentligen inte vill. Om du vill göra något ska ingen hindra dig för att göra det.

Jaja förutom intervjun och allt det andra som jag gjorde på fredan. Så träffade jag mina klasskamrater igen på lördagen och på söndagen. Det var väldigt trevligt. Idag började skolan på riktigt. Tidigare ikväll var jag på nations möte där jag bland annat blivit miljöombud för miljöutskottet på småland nation. Det här är den första gången jag får en ledande roll av något slag och det känns väldigt bra faktiskt. Om ni inte hänger med riktigt så är en nation en slags studentförening och i Lund finns det tolv nationer. Varje nation har flera olika utskott man kan vara aktiv för. Jag har nu blivit vald till miljöutskottet och det betyder att jag kan anordna aktiviteter på nationen som har med miljön och göra. Aktiviteter som att göra utflykter m.m. och det är väldigt trevligt tycker jag. I med att jag har blivit vald till miljöombud så har jag fått ansvaret att sköta utskottet. Så det känns bra som sagt.

Målen går det lite segt faktiskt eftersom jag haft lite hinder de senaste dagarna. Men det kommer nu snart för nu är jag på gott humör faktiskt och jag känner att jag är på god väg. Jag ska planera lite för målen också så jag har det lättare att lyckas.