Att uppfylla sin dröm

Jag börjar bli stabilare och stabilare för varje dag som går nu. Jag har inte vågat planera nåt eller göra så mycket. Jag har bara låtit dagarna gå som dem ska. Har egentligen hemtenta som jag måste sitta med. Men jag "kan inte" just nu. Jag ska försöka nu i helgen. Då har jag sex sidor att skriva på två dagar. Jag vet inte om jag klarar det men jag har hopp på det. Frågan är bara om jag vill klara det. Om jag verkligen vill klara det så klarar jag det men jag har svårt att verkligen vilja klara det och försöka till 110 procent. Jag ska göra så gott jag kan i helgen som sagt så får vi hålla tummarna.

Jag har sagt det förr och jag kommer fortsätta säga det. Det är jag som håller i mitt eget öde. Det är jag som har bestämt att jag sitter här idag i Lund. Det är jag som har bestämt att mitt liv skulle se ut så här som det gör idag. Det är jag som har bestämt att jag skulle få en depression för tre veckor sen. Jag bestämde det inte medvetet men undermedvetet. Jag vet inte hur jag kunde bestämma det så. Jag var som mest målinriktat. Jag har bara aningar om att jag blev målinriktad lite för sent då mina dåvarande mål hade pågått en tid. I början trodde jag på mig själv till 99 procent. Eller jag snarast inbillade mig det när jag kände undermedvet att jag inte klara målen. Tillslut så kände jag att jag inte kommer klara det och tillslut så bröt jag isär helt. Men som sagt jag bara spekulerar och det är nog inte så som jag säger bara lite grann. Jag vill bara försöka få en logisk förklaring. Inget är egentligen logiskt. Då är det kanske onödigt och veta. Det som har hänt har hänt. Nu är det nya tider. Nu får jag ta mig kragen som jag skrev igår.

Jag kan berätta allt nytt och alla nya saker som kommer hända inom snar framtid. Jag ska troligtvist ta ett studieuppehåll efter mars månad. Jag har tänkt 50-tals gånger att jag vill resa och att jag vill ta ett studieuppehåll. Men jag har inte gjort det. Jag har försökt bita ihop och plugga. Det var nog inte den bästa lösningen eftersom jag inte tycker att jag har försökt till 100 procent. Vist har jag försökt men jag har bara mått dåligt då och har inte kunnat. Det är anledningen jag ligger efter. Jag har inte hittat motivationen. Så nu vill jag ta men en djup funderare under studieuppehållet och försöka komma på vad jag verkligen vill på riktigt. Jag kanske kommer tillbaks till min gamla klass nästa höst. Jag är kanske i Norge eller i Antarktis. Who knows? Jag kanske boxas med Mike Tyson. Troligtvist kommer det nog inte hända men vad som helst kan ändå hända. Det är jag själv som bestämmer hur mitt liv ser ut i höst.

Troligtvist så mår jag bra och är lycklig med det gör i alla fall och har funnit motivationen igen. Jag har också kommit på vad jag verkligen vill göra.

Nä nu måste jag sluta. Nu får jag bestämma mig imorgon ska jag försöka ta mig i kragen och bli mer balanserad och hitta viljan och motivationen. Komma på bättre mål också.

Ha det fintt

Jag har varit i en väldigt stor svacka den senaste månaden. I början av februari månad var jag verkligen på med allt. Jag höll på med mina mål från morgon till kväll. Men jag kraschade in i väggen och har varit ostabil sen dess. Har varit väldigt deprimerad. Jag är bara så himlans förvirrad med skolan. Det är inte alls lätt och det känns som att jag har valt fel sak. Jag trivs inte med själva skoluppgifterna men jag trivs i Lund. Allt blir så jobbigt då. Jag kan sluta men om jag slutar så får jag inte jobben jag vill ha. Jag vill inte egentligen inte sluta men jag kanske blir tvungen på grund av att jag inte trivs.

Så det är det som rör sig i tankarna i huvudet på Jesper. Innan denna veckan är slut måste jag har kommit fram till vad jag ska göra och inte göra.

Ni undrar säker hur det gick med mina mål som jag hade innan. Jag lyckades inte nå något av dem två. "Minnaskortleksmålet" och "extrajobbmålet". På grund av att jag pressade mig själv till det ytersta och dök ner in i en djupsvacka. Jag blev helt förlamad kände det som. Jag lät dagarna gå utan att göra någonting alls. Jag gick bara till skolan och gick hem. Kanske träffade min kompis Fredrik och min tjej Madelen på helgen. De märkte nog inte så mycket att jag var deprimerad. Men det var jag. Jag näst in till sket i korridorskamraterna. Jag orkade inte va social mot dem. Efter en tid så märkte jag vad problemet va. Varför jag gick in i väggen och vad jag egentligen behöver. Jag behöver social samvaro. Så jag har börjat prata med mina koridorskamrater lite mera igen.

Jag lyckades med målen nästan. Jag mindes 42 kort på 15 minuter. De ringde från tidningsbärarna också och frågade om jag kunde jobba. Men jag hade inte tid att prata när de ringde. Jag skulle ringa upp dagen senare men jag ringde upp en vecka senare nästan. Då fanns jobbet inte kvar.

Allt var på ytan men sjönk ner till bottnen.

Det här är det nog dystraste inlägget jag har skrivit. Men nästa kommer jag skriva lite mer gladare inlägg. Nu under veckan ska jag försöka ta mig i kragen och verkligen bli stabil igen.

Jag skriver snart igen.

Med vänlig hälsning Jesper