Att uppfylla sin dröm

Igår ringde en från Karlskrona och sa att han var intresserad utav en eldshow. Det slutade med att vi bestämde att jag skulle komma och till Karlskrona den 8onde för att göra en eldshow. Jag får 500 kronor för det. Jippie! 500 extra på kontot är en början. Jag vill säga det att biljetten tur och retur går på 400 spänn så om det inte hade varit att min familj bodde i Karlskrona skulle jag inte ha åkt. Efter det samtalet så kom jag på att jag vill göra en seriös show än att bara snurra runt med två eldklot och ser ut som en surpuppa. Jag kom på det att jag vill ha musik till eldshowen, ha det halvkoreograferat, mer eldleksaker och spejsad utstyrsel. Så hela kvällen så satt jag vid datorn och leta efter låtar som jag vill ha till eldshowen. När jag hade paus från datorn hoppade jag runt med övningspoien och funderade på koreografin. Jag blev sömnig vid tolvtiden så jag gick och la mig. Morgonen efter så laddade jag ner alla låtar till mobilen, drog ned till parkeringen och övade poi med musiken som kom från mobilen genom hörlurar. Sedan stack jag upp till lägenheten och beställde en enhjuling för 3500 spänn. Denna enhjulingen är en road-enhjuling vilket betyder att det är en enhjuling som är tillför långdistans. Dem här enhjulingarna har 36-tumshjul och går väldigt snabbt jämfört med andra enhjulingarna. Man får till och med ha handbroms för att kunna bromsa. Ni kanske undrar varför jag köper denna cykel. Mamma blir nog lite tosig när jag skriver detta. Denna cykel ska jag cykla från Sveriges sydligaste punkt till Norges nordligaste punkt sommarn 2008. Nu förstår ni säkert varför mamma blir lite tosig nu och jag antar också att ni tycker att jag är väldigt dum. Varför skulle man få för sig iden att cykla 300 mil med en ostabil enhjuling på ibland farligt trafikerade vägen?

Jag säger bara en sak UTMANING. Vad hade livet varit om det inte hade varit svårt någon gång? Tänk er en värld där alla kunde flyga från födseln till den dagen man dör. Det hade väll inte varit något speciellt då tror jag inte. Det skulle ha varit som att gå en helt vanlig promenad.  Ingen hade brytt sig om du flög eller inte för det hade varit så lätt och om du hade velat göra något ?coolt? så hade det inte gått. T.ex. gå på lina på 1000 meters höjd eller dyka ner till världens djupaste hav. Det hade vem som helst klarat så då har man ingen lust med någonting skulle jag tro. Att inte ens kunna utmana sig själv skulle ha varit väldigt tråkigt för mig faktiskt. Brukar inte ni utmana er själva t.ex. att komma till jobbet på snabbast möjliga tid. Tänk då att man alltid kom på exakt samma tid. Då skulle det inte alls ha varit kul. Jag vill säga det att min mor tycker att det är dumt. Min bror tycker att det är konstigt. Min far tror på mig men vill helst att jag ska göra utmaningen. Min familj kommer säkert att tycka så ett tag tills de får bättre för sig.

Nu tillbaks där jag va. Efter när jag hade beställt enhjulingen så ringde jag affär som sålde eldleksaker och frågade om många olika eldleksaker. Så jag har blivit riktigt seriös nu med andra ord och det känns väldigt roligt. Jag har bestämt mig för att jag bli en väldigt stor eldartist. Det verkar hjälpa att jag chantar för jag bli så målinriktad nu som ni säkert har märkt. Det känns också som att jag lever mer i nuet och inte då eller sen. Så jag är glad för jag har börjat praktisera buddism. Det känns rätt för mig än så länge. Jag vill säga det att den största anledningen att jag kom in på buddism och inte kristendomen. Är för att jag är nyfiken och inte har förutfattade meningar om saker och ting. Jag har till och med varit på en mormon träff en gång fast det var inget för mig. Jag kan säga det att buddism kändes mer rätt för mig än för kristendomen eller någon annan religion. Den känns mer accepterande och en religion för allt och alla. Den är även mest jämlik än alla andra religioner faktiskt. Alla små och stora är, män och kvinnor behandlas på samma sätt. Ingen har större eller mindre status än alla andra. Ingen är vägledaren. ALLA är vägledaren rätta sagt. Jag kommer att berätta mer om buddism senare men nu är det nog med buddism. Jag måste kunna skriva annat också.

Senare under dagen gjorde jag lite småärenden. Som jag jättegärna hade velat berätta om jag inte hade suttit över en timme för att skriva nu. Men det går framåt med alla mål faktiskt. Det känns på god väg med mål 1 och 2. Mål 3 känns mer som att det kan ske men jag måste bli mycket mer mål inriktad. 30000 om månaden så där är ju inte som en dans på en ros precis. Men det kan gå. ALLT ÄR MÖJLIGT.

Ha det fint

Nu har det gått tre dagar sen jag skrev senast. Under de två dagarna har jag kommit på vad allt handlar om. Vad det största hjälpmedlet är för att lyckas med livet? Det handlar om att hitta den rätta känslan. Känslan som får en att känna att man är lyckad. Det är som att vara med i en livslång kapplöpning. Den som känner sig mest lyckad kommer att ligga före alla andra på banen. Jag kan säga att det inte är en rättvis tävling. Vissa börjar mkt längre fram än alla andra och visa börjar väldigt långt bak än alla andra. Vissa åker redan ut efter några meter och vissa verkar aldrig sluta springa. Själv så började ungefär där alla andra började men jag fick en väldigt dålig start då alla sprang fatt mig så jag aldrig såg dem mera. Men nu ser jag verkligen glimten av alla. Ojojoj säger jag bara för jag ser att jag verkligen springer snabbt. Har ni någon sin varit i en bil som kör om en annan bil så fort så man knappt hinner se den andra bilen? Nu e det jag som är den bilen som kör om alla andra bilar kan jag säga er.

Ni undrar säkert hur man hittar den känslan som jag pratar om. Den hittar man när man lyckas med någonting eller att man gör något man mår bra av. När känslan blir som störst är när man lyckas med någonting man aldrig har gjort tidigare. Man kan även få känslan av sina kompisar. Jag kan ge ett exempel. För tre dagar sedan var jag lite nere eftersom jag inte hade gjort så mycket på dagen. På kvällen sen drog jag till en kompis här i Lund. Vi spelade kort och hade skoj. När jag är med mina kompisar kan jag vara högljudd av mig och lite smågalen av mig så då frågade jag honom om jag var lite ?för mycket?. Han frågade ?för mycket? av vadå. Då förklarade jag vad jag menade. Han sa att jag inte alls var för mycket och han ser upp på mig med vissa saker. När han sa det så ökade självförtroendet och jag verkligen den rätta känslan. Jag drog sedan hem och på vägen såg jag 4 asiater. Jag gick fram och började prata med dem. De verkade gilla det eftersom det skrattade nästan hela tiden men jag tror också att de tyckte att jag var lite konstig av mig. Jag gjorde ett misslyckad korttrick på dem. Men de skrattade ändå på grund av att de misslyckades. Det lyckades i alla fall för det var meningen att de skulle skratta och ha kul åt korttricket trots att det misslyckades. Förstår ni hur jag menar? Jag gick sedan hem med leendet på läpparna och en känsla som var större än innan.

Det är lätt att förlora denna känsla efter en tid. Speciellt över en natt då man återföds neutral på morgonen för det mesta. För att hitta tillbaks till denna känsla så gäller det att göra de roliga saker som man mår bra av och göra saker som man inte brukade våga innan. Ett annat sätt kan vara att man skriver ner på ett papper alla de tillfällen när man har hittat känslan. Sedan läser man pappret varje morgon och visualiserar alla händelser. Jag vill påpeka att det här inte är beprövat än av mig men jag ska testa det och se sedan hur effektivt det är.

Hur har det gått annars med målen undra ni säkert? Jag har tränat på gymmet som vanligt och tog min första proteinshake för två dagar sen och första avokadofrukt som mellanmål idag. Jag har sökt ännu fler jobb och jag har varit på intervju och ska igen på intervju. Jag har eventuellt fixat ett ställe att köra eld på så jag kanske tjänar 800 kronor på två dagar. Jag har tyvärr inte fixat några nummer än men det kommer väldigt snart har jag bestämt. Jag måste bara hitta den rätta känslan för det först.

Statistiska värden på mina mål.

Mål 1: På sex dagar har jag fått noll nummer om jag fortsätter så kommer jag få misslyckas. För att lyckas måste jag få minst ett nummer varannan dag.

Mål 2: På sex dagar har jag gått upp minst 500 gram och om jag fortsätter så kommer jag gå upp i vikt med 12 kilo och då har jag lyckats.

Mål 3: På sex dagar har jag fått in 0 kronor men det går framåt. För att lyckas med mitt mål måste jag minst få in 37000 kronor per månad.

Tack för idag

Idag är det den tredje dagen på resan. Än så länge har det flytitt på. Jag började dagen med öva min fingerfärdihet med kortleken samtidigt jag gick till gymmet. Jag var på gymmet runt 70 minuter och det kändes bra eftersom förra gången var jag där längre. Träningen kändes också bra fast inga instruktörer var på plats, jag behöver nämligen råd och tips om kost och träning. På vägen hem så såg jag en förvirrad kines med en karta så jag frågade henne om hon behövde hjälp med något. Allt var lugnt och jag gick vidare.

Senare under dagen hade jag hämtat min cykel och jag var på vägg och handla mat. Så stötte jag på nårra som är med i smålands nation. Jag snackade med dem och det kändes gott. Då kände jag mig riktigt avslappnad och det flöt på.

Efter allt snackande och sedan allt handlande så drog jag mig hemmåt. Det var då det började bli segt i hjärnan. Jag hade bestämt mig för att laga mat när jag kom hem. Men det gjorde jag inte. Jag upptäckte det att jag tänker fortfarande för mycket och jag vill göra så mycket i mitt rum som att läsa 10 miljoner böcker, se på 10 miljoner filmer m.m. Tillslut blir det kortslutning och jag sitter vid datorn och klickar på musen. Jag började bearbeta kortslutningen i hjärnan och bestämde mig för att skriva ner saker som jag ska göra m.m Saker som jag skulle göra idag och saker som jag ska göra imorgon. Så nu har jag en lång lista på vad jag ska göra imorgon.

Efter listan så åt jag sen så har jag inte gjort så mycket kreativt efter det.

Vad det gäller målen. Så gjorde jag ingenting för mål 1. Jag tränade på gymmet å det var för mål 2. Men för mål 3 har jag sökt arbeten faktiskt. Imorgon ska jag faktiskt på en intervju J. Jag har också kollat lite aktiekurser och om mina fonder. Aktierna är på väg ner märker jag tråkigt nog. Likaså fonderna. Funderar på att sälja min fonder och sätta pengarna på ett sparkonto men jag ska fråga sen dem på min bank vad dem tycker. Apropå pengar så har jag varit lite psykad för idag har jag kollat postenboxen ett par gånger idag för jag ska få ett brev om mina pengar som jag har fått i norge. Jag har säkert fått pengarna men jag vet inte om jag har fått för lite och det ska jag kolla på brevet. Men brevet har tyävr inte kommit och det stör mig. Men som sagt jag ska inte tänka för mycket.

Jag skriver nog inte imorgon skulle tror jag nästan. Inte om det händer något mycket viktigt. Jag srkiver fortfarande för mycket tycker jag och alla andra som har läst skulle jag kunna tro. Så jag behöver kritik, KONSTRUKTIV kritik.

Det är den andra dagen av resan. Idag har jag lärt mig ett och annat om mig själv om hur jag funkar. Eller rätta sagt jag har tänkt på hur jag har funkat tidigare. Jag läste min loggbok som jag skrev för han när jag var i Nordkapp. Det var liknande denna faktiskt. Att jag skulle förbättras och så. Men ingen personlig utveckling skedde faktiskt trots att jag hade delmål för varje dag. Jag peppade mig själv tills jag kom ett steg men jag stannade där hela den månaden. Jag kunde inte gå vidare. Samma dag såg ut exakt lika dan och jag utvecklades inte alls knappt. Jag tänkte alldeles för mycket. Jag var för negativ och jag kom alltid med bortförklaringar mot mig själv varför jag inte kunde göra si eller så. Även i min resedagbok var jag negativ. Visst hände det hela tiden negativa saken men jag sa aldrig va det positiva va. Det första som hända var när jag kom till Nordkapp så trodde jag att dem skulle hämta mig på platsen jag steg av. Men ingen gjorde det. Jag blev nervös men det löste sig sen till slut efter om och men. Men ingen viste i alla fall att jag skulle komma och jag tyckte det var jättejobbigt. Jag blev så spänd så det släppte aldrig. När jag hela tiden var spänd så orsakade det ännu mer negativa saker. När det hände mer negativa saker så blev jag mer spänd. Så jag kom in i en ond cirkel av negativitet. Jag kan säga att jag försökte va så avslappnad och positivt men det gick knappt. Jag låtsades som att jag var positivt och tänkte positivt hela tiden. Men jag kände att negativitet bara ösade över mig. Det var inte så konstigt att jag fick en dålig erfarenhet på Nordkapp. Det jag skulle ha gjort redan i de första dagarna att säga till mig själv ?oj dem visste inte att jag skulle komma, vad skönt att det har fixade sig iallafall och det är ju väldigt bra upplevelse eftersom jag har lärt mig en läxa, nu vet jag det till nästa gång? Sen så skulle jag gå vidare. Men jag släppte aldrig det som hände i början tyvärr. Men om jag hade gått vidare så hade jag garanterat trivdes.

I alla fall den loggboken jag skrev där på Nordkapp, jag läste den idag som sagt. Jag såg att jag ältade en sak om och om igen så det blev tråkigt att läsa. Jag skrev liknande ?jag satt bredvid henne idag men jag pratade inte för jag viste inte vad jag skulle säga och jag tänkte på det hela tiden, jag borde bli mer avslappnad?. Det skrev jag ett par gånger faktiskt fast mer än vad jag skrev igår. Vet ni vad. Jag blev aldrig avslappnad. Idag vet jag varför. Jag kunde inte släppa tanken över att jag inte sa något. Jag tänkte för mycket på negativt rätta sagt och jag fick mycket negativt tillbaka. Jag skulle ha tänkt så här ?jag pratade inte med henne men det är cool lugnt ändå man behöver ju inte snacka hela tiden och nästa gång jag känner för att prata så gör jag det om jag inte gör det så är det lugnt?. Asså jag pressade mig själv till yttersta. Jag hade satt ?lagar? som säger om jag inte gör si eller så, då är jag misslyckad. Jag gjorde varken si eller så då blev jag misslyckad enligt mina lagar. Om jag bara hade tänkt på något annat sätt så hade jag kanske börjat prata lite mera. Jag kan säga så att blev bättre och jag började komma bort från onda cirkeln. Men jag åkte hem för tidigt för att det skulle hända.

En annan erfarenhet jag har är också att jag gör för mycket på en och samma gång. Jag bestämmer mig för att göra en sak men sedan bli tusen. Ett exempel är att jag tänkte bli mer aktiv i Amnesty eftersom jag är med där. Då ville jag bli lika mycket aktiv i andra tre liknande föreningar och bli medlem i två till. Visst hade det gått fast jag hade inte pallat efter tag om man tänker på det. Det skulle bli platt pannkaka av alltihop. Denna upplysning fick jag av en som läste min blogg. Han tyckte att TRE delmål var för mycket och då blir det risk att det inte blev något av mina mål. Jag tycker att tre mål är lagom, varken ett mål mera eller mindre vill jag ha. Så de första månaderna så ska jag inte gå för hårt på det. Då menar jag att jag inte ska tänka för mycket på att förbättras eller om jag gör något misslyckande. Det är bara att flyta med som sagt.

Ja ni undrar säkert vad jag har gjort idag. På morgonen så tvättade jag. Suttit vid datorn senare ganska mycket. Läst en bok om att gå upp i vikt. Suttit mer på datorn och försökt slita mig från datorn. Vist lyckades jag å när jag lyckades så läste jag lite till. Men jag var inte koncentrerad. Jag hade för mycket saker som jag vill göra i tankarna. Det blev platt pannkaka över allt ihop. Till slut kom jag på att jag skulle chanta. Chantningen hjälpte faktiskt. Jag beslutade mig för att jag skulle till Malmöfestivalen tidigare än vad jag hade planerat. Jag skulle nämligen se Timbuktu klockan 9 men jag stack in klockan 7. Jag sa till mig själv att jag ska ha kortleken i fickan men att jag inte skulle pressa mig själv att göra korttricks på människor som jag inte kände. Jag skulle ta det lugnt och om jag ser någon bekant kan jag göra ett korttricks. När jag var på festivalen kände jag mig rätt ensam men det lugnade ner sig lite sen när jag skulle se Timbuktu. Jag tyckte att han inte var så bra idag så jag drog till stationen tidigare. Men jag vände mig om på diket och sa till mig själv att ge det en chans för något bra kan ju hända. Inget super bra hände så jag gick till stationen och tog tåget. Men där pressade jag mig själv med att jag skulle göra korttrick faktiskt. Jag gjorde inte det men jag började prata med två utbytes studenter och det kändes väldigt bra. På vägen hem från stationen såg jag massa studenter på torgen som bara satt och jag stannade nästan upp och för att jag ville prata med dem. Jag vågade inte så jag satte mig på en bänk och lugnade ner mig. Sen så kom ett par som satte sig bänken bredvid. De snackade engelska med varandra så jag började prata. Det slutade med att började småprata, göra ett korttrick på dem sedan gick jag hem och var nöjd mig själv. Inget gnäll över att jag inte pratade med de andra så det kändes skönt. Så imorgon har jag beslutat mig att sätta mig på en bänk och försöka samla självförtroende för att gå fram och prata med någon främling. Jag ska även tänka på den positiva känslan som jag har när jag lyckas å den känns fantastiskt och jag tror att det hjälper mig faktiskt. Jag kan faktiskt greja det men om jag inte gör det så ska det ändå kännas bra och inte misslyckande.

Det var allt för idag. Ska försöka skriva mindre nästa gång. Har bestämt mig för att skriva max en timme om gången så det inte blir på tok för mycket. Jag måste vara lagom som sagt.

Hej

Idag är det den första dagen på min resa genom tiden till min dröms uppfyllelse. Jag steg upp på morgonen relativt tidigt, chantande och åt frukost. Efteråt så hade jag bestämt mig för att träna på gymmet på gerdahallen i lund. Jag kände att jag var lite motvillig i början eftersom jag brukar cykla dit men den är på lagning. Efter någon timme kom jag iväg i alla fall. Under träningens gång var jag ganska långsam av mig. Jag var väll där minst 1,5 timme. Så jag har bestämt mig nu för att jag ska bli lite mer tidseffektiv så jag kan hinna med mer saker än vad jag brukar. Jag kan säga så att jag har fått klagomål av min snabba mor att jag är lite långsam av mig. Men det är därför jag aldrig har känt att jag behövt vara snabb. I med det har jag blivit långsam för jag alltid tänker så. Men som idag tänkte jag ?Gud vad långsam jag är?. Jag måste göra något åt det som sagt. Så nu har jag bestämt mig nästa gång jag är på gymmet så är jag där en timme högst.

På vägen hem så gick jag förbi AF-borgen. Jag såg massa studenter och deras faddrar. Jag undrade från början va det var för något men jag gick vidare. När jag hade gått hundra meter så stannade jag och tänkte ?Varför går jag inte och frågar dem vad det är för något?. Jag hade nämligen anmält mig till att bli fadder men jag hade inte fått något svar och jag tyckte att det var väldigt konstigt att jag inte hade fått något meddelande om jag mitt fadderskap. Jag gick vidare men stannade igen. Jag verkligen ville gå och fråga men jag hade ingen ork till det just då. Har ni upplevt det förut? Att ni vill göra en sak men gör det inte. Man gör massa annat. Det händer faktiskt mig varje dag. Om jag hade gjort sakerna jag hade velat göra så hade jag nog levt i min dröm redan nu. För jag har haft bl.a. chanserna att träffa så många människor innan men inte har tagit chanserna. Jag har bara låtit bli. Det är mest på grund av att jag lever mig in i en gammal roll som jag har svårt att släppa. Rollen att vara en av de mest tysta och hemlighetsfull och mest avsaktande. Rollen att va den lite gnälliga av sig.

Tror inte nu att jag är alltid gnällig och tyst. Men jag brukar gnälla på saker som jag egentligen inte borde gnälla på. Men nu vidare till studenterna å faddrarna. Jag gick stack hem grubblandes över studenterna och jag kollade på nätet. Jag såg på nätet att det var idag alla internationella studenter kom till lund. Jag började tycka att det var irriterande som bara den. Jag hoppade seriöst runt i lägenheten och frågade mig högt varför ingen har gett min info om mitt fadderskap. Efter 10 minuters skuttande så bestämde jag mig för att sedan gå upp och fråga om mitt fadderskap och varför ingen har meddelat mig om jag har blivit fadder eller inte. Det tog någon timme eller två tills jag gick upp igen. På vägen köpte jag falafel vid en ?kebakruta? och där såg jag en gammal klasskamrat med hennes kompis äta falafel. Jag hälsade sen så beställde jag en falafel. Jag började småprata lite med klasskamraten. Men väldigt snabbt samtal. Det är också en av mina problem att jag alltid gå undan så fort. Det är mest därför jag inte kommer på något bra samtalsämne och jag känner mig så tråkig och monoton så ofta. Jag känner mig inte naturlig på sätt å vis. Det känns mest som att jag är en robot ibland när jag stöter på en bekant på gatan. Att jag har bestämda repliker till bestämda personer. Det är inte förens jag kommer till min familj och vänner där replikerna inte är bestämda. Det är naturliga samtal som flyter på mer eller mindre.  Jag kan säga något galet eller göra en smågalen sak för att skoja lite men det kan jag inte för de bekanta. Så det är också en sak som jag måste träna på. Att kunna prata med människor som jag inte känner så bra.

Efter när jag hade pratat med dem gick jag direkt till afborgen och frågade om mitt fadderskap. Jag blev skickad till hon som tar hand anlitar faddrarna. Det var en väldigt trevlig ung tjej faktiskt. Jag förklarade mitt problem och hon lyssnade. Vi började sedan småprata om fadderskapet och om denna dag sen sa hon att hon skulle höra av sig så snart som möjligt så jag blir tillsatt till en faddergrupp. Sedan gick jag min väg. Jag var ganska nöjd med samtalet det kändes mer naturligt fast ändå lite stelt för jag hade en stor falafel i handen : P

Jag åt falafel och gjorde några äranden som är ointressanta att nämna. Medan jag gjorde äranden så träffade jag min mammas kompis dotter. Jag hälsade och även det kändes lite stelt och undvikande trots att jag log.

Jag träffade även ett par gycklare. Då fick jag en kram av den ena. Jag blev glad för kramen men även där var jag stel. Jag kände rädsla i mig. Jag pratade lite med dem. De höll på och sätta upp affischer för ett uppträdande dem ska om tre veckor. De frågade också om jag skulle komma till gycklarträffen ikväll. Jag sa ?Jag vet inte för jag tycker det inte så kul där men kanske?. Sedan sa vi hej då och skildes åt. Men jag kom på det sedan att man inte ska gnälla om sådana saker. Man ska vara positiv. Jag skulle ha sagt ?Ja vist jag kommer garanterat? med glimten i ögat.

Så jag måste bättra mig med det som sagt. Nästa gång ska jag ha en kortlek i fickan hela tiden så jag kan göra ett korttrick på dem jag råkar träffa. Jag gjorde nämligen de på Malmöfestivalen och det lösta upp stelheten lite grann faktiskt fast inte helt och hållet så resten av stelheten måste jag fixa själv.

Där hemma så såg jag the Secret den fjärde gången för att påminna mig själv av lagarna om att människan blir vad den gör sig till. Efteråt så drog jag till Lths kårhus där många gycklare höll sig till. Jag var inte där länge. De flesta bara satt och jag tänkte hela tiden på att det var tråkigt eftersom jag inte pratade så mkt och när jag pratade så kändes det stelt trots att jag ibland ler när jag pratar.

Efter tre kvart drog jag. På vägen hem så kom jag på det att jag tänker för mycket. Jag måste ge mig in för att prata och inte bara tänka på vad ska jag säga och göra.

Detta är allt som har hänt idag. Vad har jag lärt mig idag. Jag har lärt mig att jag ska vara mer avslappnad och inte tänka för mycket. Jag bara samtalet flyta. Jag ska i alla fall försöka. Träning är det jag behöver ha.

Jag måste säga att den här dagen handlar mycket om träning inför delmål 1. Jag känner att jag måste berätta om min kommande steg inför delmål 2 och 3. Inför delmål 2 ska jag träna, läsa om att gå upp i vikt och äta fett och energi rik mat. Jag upptäckte nämligen att jag äter mycket fiberik mat och det är ganska svårt att gå upp i vikt på fiberik mat. Jag måste alltså byta lite matvanor.

Inför delmål 3. Så har jag seriöst bestämt mig att läsa om aktier och köpa aktier för 1000 kronor som jag kan experimentera lite med. När jag känner att jag kan det om aktier ska jag då köpa mer aktier. Jag har många planer att bli rik men inte på två månader så jag måste lära mig visaulisera bättre och blir mer målinriktad. För 150000 kr på två månader är inte lätt som en plätt. Jag måste göra näst in till allt vad jag kan göra för att få in några pengar. Jag har sökt jobb och så. Jag har fått svar av ett ställe. Jag ska eventuellt dela ut tidningar på söndagsmorgona. Det värsta tiden på hela veckan att jobba på. Jag ska höra av mig imorgon till dem.

Det var allt om alla delmål och nu ska jag avsluta med att säga ett par saker om min blogg. Jag vill säga det att på de första veckorna kanske min blogg är väldigt tråkig för just dem som läser den. Den är nu mest riktad mot mig. Så jag blir väldig glad om jag kan få lite kritik och tips om hur jag kan rikta bloggen till dem som läser den eller möjligtvist kommer att läsa.

Hej

Jag heter Jesper Hult och är 21 år. Jag kommer från Karlskrona men bor i Lund där jag pluggar miljövetenskap. Jag har sommarlov och är tillfället arbetslös. Idag har jag börjat söka arbeten samtidigt jag har kollat lite på min budget. Jag upptäckte då att jag får vara mer sparsam för jag har bl.a. börjat månadsspara 200 kronor i månaden på ett sparkonto och jag skänker 200 spänn till olika ändamål. Jag vill även skänka till 2 mer ändamål så det kommer att bli 100 kr extra till de 200 kronorna.

Jag fick då tanken om att jag vill bli rik för att bli ekonomisk oberoende och för att kunna skänka mer pengar till de välgörande ändamålen. I med att jag började tänka på den tanken började jag tänka på mina största mål och min dröm. Jag började sedan fundera på hur jag skulle kunna nå min dröm. Jag kom på många sett men inga enkla lösningar. Allt handlar om stark målmedveten och hårt arbete. Jag är väldigt målmedveten och för att bli ännu mer målmedveten så hade jag tänkt börja skriva en blogg om hur jag når min dröm. Bloggen är till för att jag ska kunna se tillbaka och andra skall kunna läsa om min resa till min drömm och sedan få inspiration.

Jag kan säga att jag har redan börjat lite smått sen vintras ungefär. Det var då jag såg dokumentär filmen The Secret. Den handlar just om ja ?hemligheten?. Hemligen hur man styr sin egen värld. Jag återkommer mer om denna filmen. Men kortfattat så handlar det om att människan blir vad den gör sig till. Så det handlar mkt om att man ska visualisera och verkligen se sig lyckas i fantasin och då lyckas man sedan i verkligheten. Många kan tycker att det låter lätt som än plätt. Men inte helt enkelt. Det kan ta sig en tid beroende på hur mkt man tro på sig själv och tron på att man kommer lyckas. Man kan ju visualisera utan att tro och då blir det ingen effekt.  Med andra ord måste man tror på det man visualiserar och sätta sig ett mål med deadline. Deadline menar jag den senaste tidpunkten då man har uppnått sitt mål. Det ska helst vara en realistiskt mål med realistisk deadline. Om målet är för stort kan man dela in det i delmål.

Jag ska skriva här i bloggen vad mina mål är men jag måste hoppa över till något annat innan jag fortsätta. Jag måste påpeka att jag är half troende buddist. Eller kanska snart nybliven buddist. Jag vill säga att filmen The Secret och budism  har indirekt samma budskap. Buddism är en väldigt filosfisk religion med många symboliker. Buddism handlar mycket om orsak och verkan. Det kan förklaras som om man inte ge något tillbaka så får man inget tillbaka men om man ger något tillbaka så får man något tillbaka. Jag kan säga så att i budism så chantar man ofta och det är någon slags meditation som gör att man blir mer målmedveten och fokuserad. Om man ?ger? sin tid till chantning så blir man mer målmedveten och då lyckas man till slut med sitt mål men bara man går till handling. Så man kan inte bara sitta å tänka allt kommer till sig av sig själv. Man måste utföra handlingen så ?får? man sin belönning.

Jag har inte chantat ofta men jag kan säga när jag började chanta så har det hänt både bra och dålig saker som gjort att jag har utvecklats. Jag har nu bestämt mig för att chanta en gång på morgonen och en gång på kvällen. Man kan kalla det så att budisktsik praktik kommer öka hastigheten på resan till min dröm och mina mål. Det blir med andra ord ett hjälpmedel. Jag vill påpeka att jag inte bara komma chanta. Jag kommer göra många saker. Jag kommer träna mig själv på olika saker som jag måste göra för att uppnå mina mål.

Min dröm och mina mål kan jag inte riktigt säga nu. De är väldigt lång väg dit så jag måste dela upp vägen till flera hållplatser d.v.s. delmål.

Mina delmål är

1: Att få minst telefonummer till minst 10 olika människor som jag aldrig har träffat tidigare inom en månads tid.

Jag kan säga som så här. Att jag verkligen börjat tycka om att prata med nya människor och jag vill dessutom få ännu fler kompisar. Svårighetesgraden på detta målet känns väldigt lätt eftersom jag kommer inom en månad träffa många nya människor. Jag ska ju få en ny klass och börja bli mer aktiv inom flera olika föreningar

2: Gå upp 10 kg på ett halvår.

Jag känner mig väldigt smal och jag hade nu tänkt börjat träna på gymmet så jag blir lite mer biffig. Svårighetsgraden är relativt svår för jag har försökt gå upp i vikt förut men jag har aldrig lyckats riktigt. För sisådär ett år sen vägde jag kanske 63 kg och nu väger jag runt 65. För 3 månaders sen vägde jag mer men nu den senaste tiden har jag inte kunnat äta mycket. Så jag tror allt handlar om att jag inte bygger muskler och fettet bränner jag väldigt lätt eftersom jag rör mig mycket. Det är extra svårarer för mig eftersom jag är vegetiran.

3: Få in 150000 kronor på bankkontot innan nyår.

Det här målat satte jag för ett halvår sen ungefär så det känns väldigt mörkt just nu för det målet. Jag vill gärna ändra det men inte nu när jag redan satt det. Så nu måste jag göra något åt det. Jag kanske inte lyckas men jag kommer en bit närmare i alla fall.

Jag kommer med tiden att byta ut målen och tillsätta nya. Jag kommer troligen att sätta endagsmål också.

Tack för mig //Jesper