Att uppfylla sin dröm

Det är den andra dagen av resan. Idag har jag lärt mig ett och annat om mig själv om hur jag funkar. Eller rätta sagt jag har tänkt på hur jag har funkat tidigare. Jag läste min loggbok som jag skrev för han när jag var i Nordkapp. Det var liknande denna faktiskt. Att jag skulle förbättras och så. Men ingen personlig utveckling skedde faktiskt trots att jag hade delmål för varje dag. Jag peppade mig själv tills jag kom ett steg men jag stannade där hela den månaden. Jag kunde inte gå vidare. Samma dag såg ut exakt lika dan och jag utvecklades inte alls knappt. Jag tänkte alldeles för mycket. Jag var för negativ och jag kom alltid med bortförklaringar mot mig själv varför jag inte kunde göra si eller så. Även i min resedagbok var jag negativ. Visst hände det hela tiden negativa saken men jag sa aldrig va det positiva va. Det första som hända var när jag kom till Nordkapp så trodde jag att dem skulle hämta mig på platsen jag steg av. Men ingen gjorde det. Jag blev nervös men det löste sig sen till slut efter om och men. Men ingen viste i alla fall att jag skulle komma och jag tyckte det var jättejobbigt. Jag blev så spänd så det släppte aldrig. När jag hela tiden var spänd så orsakade det ännu mer negativa saker. När det hände mer negativa saker så blev jag mer spänd. Så jag kom in i en ond cirkel av negativitet. Jag kan säga att jag försökte va så avslappnad och positivt men det gick knappt. Jag låtsades som att jag var positivt och tänkte positivt hela tiden. Men jag kände att negativitet bara ösade över mig. Det var inte så konstigt att jag fick en dålig erfarenhet på Nordkapp. Det jag skulle ha gjort redan i de första dagarna att säga till mig själv ?oj dem visste inte att jag skulle komma, vad skönt att det har fixade sig iallafall och det är ju väldigt bra upplevelse eftersom jag har lärt mig en läxa, nu vet jag det till nästa gång? Sen så skulle jag gå vidare. Men jag släppte aldrig det som hände i början tyvärr. Men om jag hade gått vidare så hade jag garanterat trivdes.

I alla fall den loggboken jag skrev där på Nordkapp, jag läste den idag som sagt. Jag såg att jag ältade en sak om och om igen så det blev tråkigt att läsa. Jag skrev liknande ?jag satt bredvid henne idag men jag pratade inte för jag viste inte vad jag skulle säga och jag tänkte på det hela tiden, jag borde bli mer avslappnad?. Det skrev jag ett par gånger faktiskt fast mer än vad jag skrev igår. Vet ni vad. Jag blev aldrig avslappnad. Idag vet jag varför. Jag kunde inte släppa tanken över att jag inte sa något. Jag tänkte för mycket på negativt rätta sagt och jag fick mycket negativt tillbaka. Jag skulle ha tänkt så här ?jag pratade inte med henne men det är cool lugnt ändå man behöver ju inte snacka hela tiden och nästa gång jag känner för att prata så gör jag det om jag inte gör det så är det lugnt?. Asså jag pressade mig själv till yttersta. Jag hade satt ?lagar? som säger om jag inte gör si eller så, då är jag misslyckad. Jag gjorde varken si eller så då blev jag misslyckad enligt mina lagar. Om jag bara hade tänkt på något annat sätt så hade jag kanske börjat prata lite mera. Jag kan säga så att blev bättre och jag började komma bort från onda cirkeln. Men jag åkte hem för tidigt för att det skulle hända.

En annan erfarenhet jag har är också att jag gör för mycket på en och samma gång. Jag bestämmer mig för att göra en sak men sedan bli tusen. Ett exempel är att jag tänkte bli mer aktiv i Amnesty eftersom jag är med där. Då ville jag bli lika mycket aktiv i andra tre liknande föreningar och bli medlem i två till. Visst hade det gått fast jag hade inte pallat efter tag om man tänker på det. Det skulle bli platt pannkaka av alltihop. Denna upplysning fick jag av en som läste min blogg. Han tyckte att TRE delmål var för mycket och då blir det risk att det inte blev något av mina mål. Jag tycker att tre mål är lagom, varken ett mål mera eller mindre vill jag ha. Så de första månaderna så ska jag inte gå för hårt på det. Då menar jag att jag inte ska tänka för mycket på att förbättras eller om jag gör något misslyckande. Det är bara att flyta med som sagt.

Ja ni undrar säkert vad jag har gjort idag. På morgonen så tvättade jag. Suttit vid datorn senare ganska mycket. Läst en bok om att gå upp i vikt. Suttit mer på datorn och försökt slita mig från datorn. Vist lyckades jag å när jag lyckades så läste jag lite till. Men jag var inte koncentrerad. Jag hade för mycket saker som jag vill göra i tankarna. Det blev platt pannkaka över allt ihop. Till slut kom jag på att jag skulle chanta. Chantningen hjälpte faktiskt. Jag beslutade mig för att jag skulle till Malmöfestivalen tidigare än vad jag hade planerat. Jag skulle nämligen se Timbuktu klockan 9 men jag stack in klockan 7. Jag sa till mig själv att jag ska ha kortleken i fickan men att jag inte skulle pressa mig själv att göra korttricks på människor som jag inte kände. Jag skulle ta det lugnt och om jag ser någon bekant kan jag göra ett korttricks. När jag var på festivalen kände jag mig rätt ensam men det lugnade ner sig lite sen när jag skulle se Timbuktu. Jag tyckte att han inte var så bra idag så jag drog till stationen tidigare. Men jag vände mig om på diket och sa till mig själv att ge det en chans för något bra kan ju hända. Inget super bra hände så jag gick till stationen och tog tåget. Men där pressade jag mig själv med att jag skulle göra korttrick faktiskt. Jag gjorde inte det men jag började prata med två utbytes studenter och det kändes väldigt bra. På vägen hem från stationen såg jag massa studenter på torgen som bara satt och jag stannade nästan upp och för att jag ville prata med dem. Jag vågade inte så jag satte mig på en bänk och lugnade ner mig. Sen så kom ett par som satte sig bänken bredvid. De snackade engelska med varandra så jag började prata. Det slutade med att började småprata, göra ett korttrick på dem sedan gick jag hem och var nöjd mig själv. Inget gnäll över att jag inte pratade med de andra så det kändes skönt. Så imorgon har jag beslutat mig att sätta mig på en bänk och försöka samla självförtroende för att gå fram och prata med någon främling. Jag ska även tänka på den positiva känslan som jag har när jag lyckas å den känns fantastiskt och jag tror att det hjälper mig faktiskt. Jag kan faktiskt greja det men om jag inte gör det så ska det ändå kännas bra och inte misslyckande.

Det var allt för idag. Ska försöka skriva mindre nästa gång. Har bestämt mig för att skriva max en timme om gången så det inte blir på tok för mycket. Jag måste vara lagom som sagt.